cazaenbarca

Jag publicerade nyss ett inlägg, ett inlägg med negativ klang. Det tog bara 18 minuter innan det var borta, innan jag insåg att jag inte vill tilldela någon plats för det jag inte hyllar i vår blogg.

Mys på ballen innan vi drog oss in till den stora staden där all magi sker,

Imorn åker ja till Palamós Costa Brava, jag kommer going nuts. Hur gör man nu, blir det ensam strandraggning eller hur gör man? HJÄLP!?

/angelina

Att jag och Angelica fått in det spanska tempot är det ingen tvekan om, när jag kommer hem kommer jag garanterat missa alla förfester och fester, vi började nämnligen korka upp kl 2 igår på natten och förfesta. Hur vi varje helg lyckas med att slå nya rekord vet jag inte.

Vi drog till stranden eftersom det var San Juan, jag önskar ni kunde fått känna på lite av de maximala tryck som uppstod igår. Metron var överfull och gick knappt att röra sig, väl framme var sikten på flera 10-tals meter håll proppad med människor.

Vi kom till stranden med en varsinn påse som packning, hur vi tänkte där vet jag inte heller. Tur som var blev vi direkt överbjudna till några killars lite mer välbonade sittplats. Jag kände mig som en liten flicka i en godisäffär igår, när man får peka på vilken sort man vill ha och så får man den godisen. Fast igår var godiset utbytt mot killar. "vem vill du ha" haha, bästa.

JAG BÖRJAR BLI GAMMAL, klockan är 8 på kvällen och jag är nyvaken efter gårdagens härj. Blir alltid grymt sliten dagen efter ÄVEN när jag är nykter. Att mixa en spanjors festschema med ett svenskt bolag..
Igår däckade jag på tåget hem snabbare än vanligt, när vi kom hem däckade jag halvt liggandes i soffan och med benen hängades över ryggstödet, jag har även tokdäckat på La carpa och blivit väckt av en vakt.. Jag håller inte måttet längre;)

Just nu lagar jag mat, pasta carbonnara som alltid! Har lägenheten för mig själv tills på måndag, lyssnar på John Mayer, njuter av stunden mer än någonsin. Livet är allt bra underbart, det är sommar och jag är i underbara Barcelona. Kan det bli bättre? NÄ! Nästa vecka drar jag till Costa Brava, Palamós, och steker på playan, gäller dock att ta vara på denna vecka.

Adios, Angelito





Nu får ja sluta vara en mes, ingen skada skedd

Nu kommer Angelica över på lunch!

Jag är infekterat rent ut sagt. Min hals är svullen, likaså mina bihålor. Har hostat så mycket att jag har ont i mina revben. Och näsan rinner om vartannat. ICKE BRA!

Hörde även att E drabbats av den förskräckliga näsrinnan, och inte mådde alltför bra. Vilken tur att vi är sjuka just idag, idag då vädret är som gjort för att steka(!)

Vatten i massor+ sömn är mitt tips!

Adiosi / Angelino

..att jag blev fimpad på handen när jag skulle ut från en pub, och ca 30 sek efter blir Angelica tillstött av en kille så hårt att hon flyger ner på rumpan med bena åt varsitt håll. Angelica drog även en fet vurpa utanför Mc Donalds.

Helgen har varit riktigt bra. I fredags var det Jag, Sofia, Ewelyn och spanjoren som valde att äta tapas och dricka vin tillsammans -mycket gott! Igår drog jag och Evelitoo en Opium, kan ju säga så mycket som att jag äger på raggningsrepliker, eller inte. Alltid ska det vara nåt som jag failar på. . . men allt blev bra tillslut i alla fall.

Kvällens outfit dagen efter



Är trött, ska sova, CIAO/A

Barcelonas shopping gör mitt ha-begär större än någonsinn och mitt beroende sätts verkligen på prov.


innan shoppingen.


inköp nr 1



och nr 2.



sist men inte minst..denna.

Okej, sakerna gör sig inte riktigt rättvisa på bild, sen spanade jag även in en väska, och är sugen på att köpa en klocka. Hejda mig någon?

e

Snopp-mannen var helt klart det bästa på hela dagen, inget snack om saken! Ville bara säga det, eventuellt kan en bild på detta komma upp, känsliga läsare bör varnas.

VA, A DORMIR

/A

Mamman smorde in barnen med salva för att de hade fått mosquitobett, minstingen på 3år i familjen ställer sig och pekar och kliar på bröstvårtan och säger "här har jag ett jättestort bett!"

e

Mamman i förra familjen börjar bli läskig... Idag hade min farfar fått ett samtal från spanien och när han hörde mitt namn blev han såklart orolig. Den där jäveln har alltså letat igenom alla samtalslistor efter nummer jag ringt från deras hemtele. ringde min farfar på hans födelsedag så därav anledningen till att de ringde honom.

Hon ringde och malde på i telefonen till min pappa om hur dålig jag var och sa att hon skulle skicka bilder på det befintligaskicket jag lämnade rummet i (jag städade och hon påstod att de var smutsigt). Vad exakt tror hon att hon får ut av det?

Att jag inte ringde min nya familj hemifrån dem måste jag tacka gudarna för, annars hade hon hemsökt mig. Jag vill inte ens veta vad hon gör om vi ses på gatan, vi bor trots allt bara 7 min ifrån varandra. Hon vet dock inte att jag är i en ny familj.

Vissa människor är inte kloka.

Det är många gånger man bara gillar läget, tar skit från ingenstans eller nöjer sig med det man har. Kom ihåg att allt du gör har ett värde och glöm aldrig att ifrågasätta om du får lika mycket tillbaka som du ger. Ingen ska få utnyttja din arbetskraft, intelligens eller på något sätt behandla dig som en hund. Din ansträngning är lika mycket värd som någon annans. Alla kan inte gå lika långt, alla är inte lika drivna, men för att man inte ligger och simmar på toppen betyder det inte att man inte kan ställa krav.

Det är just så jag känner; att mina uppoffringar och ansträngningar inte blir besvarade likvärdigt. Jag känner inte att jag får någon uppskattning, glädje eller givmildhet tillbaka. Varje dag känner jag att jag jobbar på sparenergi och ingen laddar mina batterier igen. När ingen heller lyssnar på vad jag har att säga och vägrar ta till sig saker, då måste jag dra mitt streck. Igår gjorde jag det, och nästa vecka flyttar jag.

e

Helgens höjdpunkter;
- Jag o Ewelyn var väldigt omtyckta på Jans 7 årskalas, o det skulle fotas hej vilt. Är nog inte var dag de ser så snygga svenskar;)

- Lördagens hemfärd från La carpa, med 2 stycken billuffare. Efter en flaska whiskey och cola är man kung på att köra bil "såhär gör jag varje lördag"

- Fick äntligen in mina älskade kycklinglår, inte lätt när man är invandarare o inte förstår. Då vart jag glad. Catalanska hej!

Blir barcelona senare idag, tjiong!

/angelinaa

bokstavligt talat. . .


/A

Barnen i familjen börjar skolan vid nio och slutar fem på eftermiddagen, och är inte hemma förrän halv 6. När de kommer hem får de bokstavligen slänga i sig mellisen och skynda sig att börja studera, inte en minut får gå till spillo. De studerar till tjugo minuter i nio, då är det kvällsmat sedan dags för att gå och sova.

Jag minns att när jag var nio år och det var sommar, då brukade jag cykla runt i kvarteret, plocka smultron, smita ner till badet, gå in i kohagen eller leka med mina vänner. Höjdpunkten var när jag fick några guldmynt av pappa och cyklade till Mälarbadskiosken, livet lekte verkligen.

Jag tycker verkligen synd om barnen som aldrig får tid att leka, titta på TV eller bara vara. Så idag när jag och Maria var hemma från skolan sjöng vi Sing star, spelade wee, cyklade och jag lagade även pannkakor till henne. Precis som det borde få vara då och då.

Deras vardag är så strikt att Maria fick svära på att inte berätta för hennes syster om något av de vi gjort, de skulle få bli vår hemlighet för att slippa tårar. Maria frågade mig nyss om vi inte kunde laga pannkakor igen ”esta muy buenas”.



Min monsterbike.        Maria spelar.

När det blir kväll och mörkt, både hör jag och ser jag dig. Meningar som blivit sagda oss i mellan och nästan alla ord vi någonsin växlat, har haft någon betydelse, för de spelas upp om natten likt ett band på repeat. Dagar som passerat i våra liv pågår som teater i mitt huvud, och alltid lyckas vi inta huvudpersonernas rollspel som om det vore givet.

Ibland leker jag med fantasin och spelar över där det egentligen tog slut. Jag spinner mina egna fortsättningar och leker leken tills jag somnar och det tar slut.

Det enda jag har svårt med, är att hitta en definition över vad jag gör, och vad jag gjort. Vilken betydelse det har, och har haft. Ibland undrar jag om jag lekt denna lek för länge. Jag både tror att jag mörkar sanningen, och samtidigt vet jag att det finns ett ljus som lyser långt bort i horisonten, det ljus som alltid visar mig tillbaka. Tillbaka till det som är känt som okänt.

Samtidigt som jag avnjuter min tid i Barcelona räknar jag ner dagarna med förtvivlan, dagarna till något som för min del kommer att försvinna på hemmaplan. Någon som funnits där alla dagar om året, hela tiden sedan min födsel, kommer inte längre vara inom räckhåll. Hon kommer inte försvinna till fullo, men avståndet kommer öka markant.

Att promenera hem till Söder efter en krogrunda, att komma på spontana middagar eller att dagligen lyfta på luren och se vad hon gör på jobbet eller stilla mitt behov av att prata med någon, kommer linte längre vara möjligt. Som vanligt förstår jag inte förrän det händer, men jag känner redan nu att det denna gång är det annorlunda -jag börjar känna något, och jag vill inte det.

Helt ärligt vet jag inte hur det kommer bli, vara eller kännas, men jag vet att från och med första juli kommer det inte längre vara som det brukar vara, som det alltid har vart. Över all förmodan så kommer något inom mig saknas, och om jag springer för att hämta tillbaka denna bit och lämna allt annat, eller försöka leva med avståndet, det får jag se.

Det starkaste bandet kommer inte att klippas av, men avståndet mellan oss kommer nu bli befintligt.



e