cazaenbarca

Ibland är det som att tiden stannar, något rör vid mitt inre och det gör ont i själen. Känslorna går inte att sätta på plats, det rör om allt och sätter tusentals frågetecken. Det bidrar till en nedstämd och känslosam stund. Okontaktbar, stum och förvirrad är ord som samspelar.

Allt liv, rörelse och restrerande spelar inte längre någon roll. I jämförelse blir allt det stora så litet, det blir obetydelsebart.

Jag vet inte vad det är jag känner, och var allt kommer ifrån, men jag vet var det har sitt ursprung.